Hur djupt är Khumbu-isfallet och varför är det så farligt?
Khumbu-isfallet är en av de farligaste delarna av Mount Everest. Det är en glaciär som ständigt förändras, eftersom alla klättrare måste korsa glaciären från Nepals sida för att nå toppen. Detta är ett intressant och farligt område eftersom isblocken är mycket höga, sprickorna är djupa och isen är mycket instabil. Trots att den bara är några kilometer lång är den ett av de tuffaste hindren på alla Everest-expeditioner.
Många frågar sig hur djupt Khumbu-isfallet är och varför erfarna klättrare är så försiktiga när de bestiger det. Svaret är mycket mer än bara ett mått. Glaciären förändras, rör sig och utvecklas ständigt i form, djup och skick dagligen. Genom att förstå hur den bildas och varför den beter sig så kan man förstå varför det är en av de mest utmanande delarna av att bestiga världens högsta berg att korsa den.
Var ligger Khumbu-isfallet?
Everest-isfallet ligger på södra sidan av Mount Everest i Sagarmatha nationalpark i Nepal. Det börjar strax ovanför Everests basläger (cirka 5364 m) och fortsätter till Camp I (cirka 6065 m).
Detta är en del av Khumbu-glaciären, som är den högsta i Nepal. Klättrarna på South Col-rutten måste korsa denna glaciär innan de når Western Cwm innan de når toppen. Isfallet är således det första betydande hindret när man lämnar baslägret och en av de mest utmanande delarna av vandringen.
Hur djupt är Khumbu-isfallet?
Khumbu-isfallet har inte ett fast djup eftersom det är en rörlig glaciär med sprickor, istorn och ojämna ytor. Djupet på vissa sprickor är bara några meter och andra är över 45 till 60 m (148 till 197 fot). I vissa områden tror forskare att ett fåtal sprickor sträcker sig djupare än de som uppmätts och att sprickornas djup inte alltid kan bestämmas eftersom snöbron kan dölja det faktiska djupet.
På många ställen är glaciären flera hundra meter tjock. Men klättrarnas främsta oro är djupet av sprickorna de måste korsa. En av dessa öppningar kan ofta bara lysas upp av mörkret – eftersom botten inte syns. Därför finns det ett ständigt behov av försiktighet och om någon gör ett litet misstag kan det få allvarliga konsekvenser.
Djupet varierar också med tiden. Gamla sprickor i sprickorna läker när glaciären går nerför sluttningen och nya sprickor bildas. Snö kan ibland falla över osäkra springor och detta gör att de ser solida ut när de inte är det.
Hur bildades isfallet?
Khumbu-isfallsrutten är möjlig eftersom Khumbu-glaciären rinner nerför en extremt brant del av berget. När glaciären rinner utför måste isen böjas och brytas när den passerar över den ojämna ytan.
Glaciäris rör sig som en mycket långsamt strömmande flod, till skillnad från fast berg. De yttre delarna av glaciärer flyter inte med samma hastighet som botten, så det uppstår spänningar inuti glaciären. Denna spänning resulterar i enorma sprickor och höga isryggar som kallas seracer.
Det finns ingen viloplats för rörelsen. Förändringar sker inuti glaciären även på vintern, men förändringstakten påverkas av temperaturen. Under varmare årstider kan terrängen vara ännu mer instabil när de smälter och marken blir mer aktiv.
Varför är Khumbu-isfallet så farligt?
Själva Khumbu-isfallet anses vara osäkert, eftersom ingenting i det kommer att hålla länge. När glaciären rör sig varje dag öppnas sprickor och stora isbitar rör sig. Klättrare får inte anta att en rutt som var säker igår är säker idag.
Risken från kollapsande isblock är en av de största. De kan stå kvar säkert och vara ett stort istorn i veckor tills de plötsligt börjar brytas isär utan förvarning. När de går sönder kan de släppa ner stora isblock längs klättervägen.
En av de största farorna är dolda sprickor. Snöbroar kan bildas i djupa öppningar, vilket ger en illusion av säkerhet för individen, men de kan rasa och få personen att falla igenom. Dessa öppningar korsas regelbundet av stegar som hålls på plats av rep och kräver full koncentration från klättraren.
I vissa områden utgör laviner även ett hot för klättrare. Snö och is kan blåsa upp från de omgivande sluttningarna när det är kraftigt snöfall eller högre temperaturer. Isfallet förvärras av flera faror, så när människor korsar det måste alla vara vaksamma.
Hur snabbt rör sig glaciären?
Everest-isfallet är en förvånansvärt snabb glaciär. Under sommarmånaderna när glaciärerna är i flytande tillstånd kan delar av glaciären röra sig cirka 0.9 till 1.2 m (3 till 4 fot) per dag. Denna rörelse är kontinuerlig och ändrar placeringen av sprickor och istorn.
Den säkraste övergångspunkten kan ändras även om man flyttar sig en meter i sidled. Rep som har varit fästa i en vecka kan behöva justeras veckan därpå. Glaciärer rör sig ständigt nedför och utsätter stegar för ständig förskjutning över sprickor.
Den ständiga rörelsen är en av anledningarna till att det inte är möjligt att bara följa gamla kartor eller tidigare expeditionsspår. Rutten ska kontinuerligt inspekteras och underhållas under klättersäsongen.
Varför går klättrare över korsningen före soluppgången?
Khumbu-isfallsrutten korsas vanligtvis mycket tidigt på morgonen, vanligtvis runt klockan 2:00 eller 3:00 när vädret är svalare och isen är mer stabil.
När solen skiner expanderar den lite, snön blir mjuk och risken för fallande is ökar. Även om tidig morgonkorsning inte eliminerar all isrörelse, minskar det risken för betydande isrörelse.
Så de flesta klätterlag lämnar Everest Base Camp långt före gryningen. Deras mål är att anlända till Camp I innan det hetaste solljuset på glaciären.
Hur korsar klättrare isfallet?
Khumbu-isfallet är en utmanande klättring som kräver specialutrustning och noggrann planering. Stegjärn på botten och selar och karbinhakar som håller fast säkerhetsrep i isen.
Aluminiumstegar används över sprickor och ibland sammanfogas flera stegar för att korsa större springor. Öppningarna under dessa stegar kan vara mycket djupa, så att gå över dessa stegar kräver balans och självförtroende.
Innan de flesta av sällskapen på expeditionen anläggs och underhålls rutten av erfarna sherpas, kallade isfallsläkare. De kontrollerar regelbundet stegar och byter ut trasiga rep och justerar rutten allt eftersom glaciären utvecklas. Om det inte vore för deras ständiga vaksamhet skulle det vara ännu farligare att klättra uppför isfallet.
Vilka är isfallsläkarna?
Ett dedikerat team som kallas Icefall Doctors underhåller normalt Everest-isfallet varje klättringssäsong. De mycket erfarna sherpapersonalen ansvarar för att skapa den säkraste möjliga rutten genom glaciären.
Deras arbete börjar innan klättrarna anländer till Everests högsta punkt. De bestämmer den optimala linjen genom det ständigt föränderliga landskapet, sätter stegar över sprickor, placerar fasta rep och förankrar dem på plats.
Under hela säsongen håller de ett öga på glaciärens tillstånd eftersom vägen när som helst kan bli osäker. När nya sprickor uppstår eller isblock flyttar sig reparerar eller flyttar de delar av vägen. Det arbete de utför har en betydande inverkan på säkerheten för alla South Col-expeditioner.
Kan faran undvikas helt?
Khumbu-isfallet är sannolikt inte helt säkert. Även om vissa risker minskas med modern klätterutrustning, väderprognoser och rutthantering, kan ingen fara kontrolleras helt av människan.
Alla klättrare vet att vädret kan slå om snabbt. Även om alla dessa faktorer bidrar till att minimera faran, kan de inte eliminera den.
För många erfarna bergsklättrare är isfallet den mest utmanande och stressiga delen av klättringen till Everest, eftersom det är en kombination av tekniska svårigheter och naturrisker som inte alltid är förutsägbara.
Klimatförändringar och glaciärens framtid
Klimatförändringarna påverkar även Khumbu-isfallsrutten. Khumbu-glaciären påverkas av stigande temperaturer, vilket påverkar hela Himalaya.
Glaciärer har setts krympa, röra sig och smälta under de senaste decennierna. Vissa delar av glaciären kan uppleva ökad instabilitet under varma år, medan andra delar kan uppleva det under kalla år; dock är förhållandena instabila under alla år.
Området studeras fortfarande i ett försök att fastställa konsekvenserna för framtida resor till toppen av Mount Everest. Men klättrare och expeditionsarrangörer gör också justeringar av scheman baserat på förändrade väder- och glaciärförhållanden.
Har isfallet drabbats av allvarliga olyckor?
Det har inträffat flera olyckliga olyckor under Everests klättringshistoria vid Everest-isfallet. Trots bästa planering har skador och dödsfall orsakats av fallande isberg, kollapsande istorn och gömda sprickor.
Den största olyckan inträffade 2014, då 16 sherpaklättrare omkom under en stor serac-kollaps. Tragedin ökade medvetenheten om glaciärens oförutsägbara beteende och förde diskussionen om klättringssäkerhet och rutthantering tillbaka i förgrunden.
Trots förbättringar sedan dess är isfallet fortfarande en plats med stor respekt för alla som ger sig ut på en expedition till berget.
Varför respekterar alla Everestklättrare isfallet?
Khumbu-isfallet är mer än bara en naturlig barriär. Det påminner klättraren om att trots alla ansträngningar och försiktighetsåtgärder kan naturens krafter inte övervinnas med något annat.
Att korsa glaciären kan vara ett test av tålamod, lagarbete och total koncentration. Varje isöverfart och varje steg uppför en stege kräver en lika stor balans av självförtroende och försiktighet. Många klättrare säger att det är en stor prestation att ta sig till Camp I eftersom det är en av de farligaste delarna av hela resan.
Slutsats
Khumbu-isfallet är känt inte bara för sin fantastiska skönhet, utan också för sin ständigt föränderliga form. De djupa sprickfälten, de höga seracbergen, den föränderliga isytan och det oförutsägbara isflödet gör det till en av de farligaste platserna på Mount Everest . Många sprickor är 45 till 60 m djupa eller mer, men det verkliga problemet är glaciärens ständiga rörelse, inte ett specifikt djup.
Med förbättringar av klätterutrustning och rutthantering är Khumbu-isfallet fortfarande en plats där erfarenhet, förberedelser och noggrant omdöme är avgörande. Det är en av de mest anmärkningsvärda och svåra delarna av vägen till toppen, där varje framgångsrik bestigning av Everest är beroende av en säker korsning av denna glaciär.
